Monica, Monica, vilken kvinna

Just nu finns Tom Alandhs dokumentär "Underbart är kort" om Monica Zetterlund på SVT play, och jag tycker kort och gott att alla ska se den! Klicka här för att se en och en halv timme helt fantastisk kvinna.

Monica med sin första kärlek och man, 17 år i 50-talets Värmland. Lägg märke till hennes supersnygga capribyxor!

Monicas pappa på 30-talet.

Folkparkskvällen som satte fart på Monicas karriär;

Monica flög till och med till USA för att göra karriär, men blev där djupt besviken på segregeringen av svarta och vita musiker. När hon stod upp för den trio av svarta musiker hon först sjungit med blev hon av med sitt kontrakt, och drömmen om USA sprack.
(källa "Enkel vacker öm: boken om Monica Zetterlund" av Klas Gustafson)

Fast, den rättframma repliken "I wanna fuck you baby" av Miles Davies gick inte riktigt hem hos Monica...

...även om man kan förstå vad han såg!

En riktig böna var hon.

Se dokumentären före den 17 februari!

Monica Zetterlund -what a fantastic woman.

She was second to put Sweden on the map of jazz after Alice Babs, and I just love her.

Her life was so amazing, even though it was quite miserable in the same time.

The swedish television is now showing a documentary about her, avaivable on their web-TV and it's really good! It's only in swedish unfortunately, so just enjoy the lovely pictures instead;

She was a real looker in the 50s and 60s, and even got the rude, straight-ahead comment "I wanna fuck you, baby" from Miles Davis himself at a bar in New York, in 1962.

Med vänliga hälsningar,

Miriam

Kök i grönt, brunt, gult och rosa

Efter julefärger kommer pasteller, så att säga! Men, för att inte ta våren i alltför stort försprång har jag kompenserat; för varje lätt rosaton går minst en brunton och några stänk av robust buteljgrön.

Rosa hyacinter och vita amaryllisar fyndades för sammanlagt 40 kr efter jul, utan att alls påminna om julen. De har sen planterats i hyacintglas och glaserade keramikkrukor från loppis och en urdiskad lingonsyltburk.

Köksbordet som är så snyggt men ack så rangligt (även om det inte syns på bilden) har jag fått av min bror Johan tillsammans med de bruna stolarna, och de vita stolarna plus kökssoffan tillhör Sara (min syster, som jag ju bor med). En mix ssom trots allt blir rätt bra!

Bordet pryds av Saras supersnygga 50-talsljustake, som för tillfället brinner med gröna ljus från Åhléns. Fatet i det högra hörnet är av svensk 50-talsdesign, oklart dock av exakt vem; Eli, vet du? På undersidan finns en stämpel som säger "Fireproof Sweden, 116".

På arbetsbänken mot fönstret står min nya fina citruspress, invid den trofasta Nils Johan-brödbruken. På väggen hänger Claras fina receptalmanacka!

Clara har även inspirerat till en strössel- och bakformshylla i fönstret, där mina sockerpärlor från Mirjam och Paris, födelsedagspresenten från Teresia i form av en gammal, söt mjölkkanna från 50-talskondiset Kunstornet och rosa tårtljus får trängas.

Nåja, några muffinsformar, vanliga silverkulor och allsköns kakformar får också plats. Den så bloggomskrivna hyllan kommer från Åhléns för 99 pix.

Bredvid står kardemummaburken, sockerströaren och finaste kakaoburken från Mia.

En spretig bukett tulpaner ger ju kanske ändå den allra bästa känslan i köket, och just denna bukett hade Lina med sig när hon var här och fikade förra veckan. Hurra och heja för en återuppståndelse i gå-bort-present-traditionen! Vem blir inte glad av en bukett blommor liksom?

Finhyllan har fått ommöblering och nytt innehåll i form av bl a min kaffekanna från Rosmarin-servisen, en söt tillbringare med rosa-brun rosdekoration, Saras gröna glaskanna, Grace Kelly, en Bersåskål ärvd av farmor och farfar, några behändiga kok- och bakböcker, ett nummer av Vi Damer från sent 50-tal och ett nätt litet rådjur från samma årtionde. För att det inte ska bli för glatt och glättigt står morfars buttra porslinsbulldog och håller ordning.

Dock vet jag inte så mycket om själva hyllan, förutom att den kom ungefär samtidigt som Stringhyllan men är mer ovanlig i sin galonklädda fägring. Eli, igen, vet du något?

Kitchenstyle in green, brown, yellow and pink

After christmascolours come pastels!

But, to not risk too many springfeelings in january I've compensated each light pink with at least one brown and a hint of proper bottlegreen.

Picture 1, 10 and 11; my beloved swedish 50s design shelf, with unknown designer. Eli, do you know? However, it's now decorated with 50's china, my sister Sara's green glassjug, Grace Kelly, good-to-have cook- and bakingbooks, an issue of a swedish 50s girlmagazine and a sweet little porcelaindeer from the same era. But, to not turn it way too sweet and happy, my grandfather's grumpy and bitter porcelainbulldog is keeping the control with his red-eyed sight.

Picture 6 and 7; Clara inspired me to also make a little shelf for cupcakecases, different kinds of sprinkles, decorations and cookiecutters. On Picture 8 you can see my turqoise cardamomjar, my cute sugarsprinkler and the lovely cocoajar I got from Mia.

Picture 4 and 9; my sister Sara's gorgeous 50s candleholder (what do you call that in english!?). In the right corner of the 4th picture you can see a hint of a fantastic serving dish Sara got for christmas from our mum (I am a bit envy) from some swedish 50s designer. Eli, again, do you know who made it?

Med vänliga hälsningar,

Miriam

En rar historia

Min vän Hanna skickade dessa urklipp till mig, som handlar om hennes mormors bravader som Norrbottens lucia 1949. Ett riktigt äventyr får man säga!

Luciatävlingen hölls till förmån för Rädda Barnen, och enligt Hanna stod det såhär i tidningarna; "Sänd Luciahälsning! Köp Lucialotter! Allas hjälp behövs för att skapa julglädje bland barnen i Norrbottens behövande hem. Det är de många bidragen som ge resultat; storleken har inte avgörande betydelse. Många bäckar små gör en stor å. Gör Norrbottens luciaspel 1949 till hela länets julfest."

Se så fina kandidater! Vit blus och enkel mörk kjol; några har piffat lite extra med knytrosett i kragen och korslagda remmar på skorna. Svenskt 40-talsmode när det är som bäst, tycker jag! Hannas mormor är nr. 5, från vänster.

Två andra tjusiga kandidater, varav den blonda lustigt nog är lik Hanna...

...fast det är den här rara tösen som faktiskt var hennes mormor.

Klicka gärna upp bilderna och läs undertexterna!

Till höger lussas det på sjukhuset, där en 95-årig tant får tårar i ögonen av de gamla sångerna. Tänk er -95 år 1949! Då föddes man 1854. Det behövs inte så mycket för att man plötsligt ska komma 100 år tillbaka i tiden!

Norrbottens Lucia fick till och med träffa en filmstjärna -amerikanska Norma Freeman. I Stockholm dessutom! Det måste ha varit ett ordentligt äventyr för en bondtös från Norrbotten.

Senare blev Hannas mormor lärarinna i bl a engelska och tyska, och här undervisas det i filmkunskap för lärarna på Solängsskolan i Gävle. Stiligt, minst sagt!

Tillsist bifogade Hanna det här urklippet, på hennes gammelmormor från (vad jag gissar) 60-talet. En redig, 70-årig gumma som fortfarande behärskar konsten att baka tunnbröd!

Här är Hanna själv, stilig som få. Tack så mycket för att du delade den här rara historien med oss!

A sweet story;

these clips are all from my friend Hanna's grandmother, Edit. She showed them to Hanna just before she died, and they tell about her youthdays, when she won the Lucia-competition in the north part of Sweden where she lived. Lucia is a swedish tradition before christmas, where boys and girls walk in a "Lucia-train", dressed in white or red, and the frontgirl, the Lucia, has a crown with candles on her head. Sounds really weird, but in the dark swedish winter the light of so many candles can be quite nice.

However, Hanna's grandmother was just an ordinary farmergirl, studying to become a teacher, and had no idea that someone had sent her picture to the competition. I was quite an adventure for her -she even got to meet an american moviestar on the airport in Stockholm!

The last picture shows Hanna herself, and I really appreciate that she wanted to share this cute story with us.

Med vänliga hälsningar,

Miriam

Såhär gör jag

Jag vet inte hur många gånger jag fått frågan om att göra en "hairdo tutorial", där jag visar hur jag lägger och fixar mitt hår. Då jag inte har tillgång till någon kamera av ok kvalité och ja, är en smula lat, har detta inte blivit av.

Men nu, kära läsare, är saken biff!

Med tips från en läsare vid namn Linnea som skulle gå på Mad Men-inspirerat cocktailparty hittade jag de här två videorna, som tydligt och bra visar hur man gör en läggning med platta pin curls och sen kammar till dem till en frisyr som lätt kan varieras till både 40- och 50-tal. Låt er inte luras av den lätt fåniga inledningen, utan fortsätt titta och gör det noga!

Del .1 visar exakt hur jag lägger mitt hår, förutom några få detaljer; jag lägger det alltid direkt efter duschen, då det alltså är helt blött. Sen börjar jag med luggen, och lägger lockarna antingen utåt från pannan, eller jämsides. Sen tar jag slinga efter slinga med start vid örat och sprayar med en blandning av vatten och läggningsvätska, och rullar på ett finger. Den stora skillnaden från videon är att jag faktiskt också tvinnar slingan runt fingret, vilket bruttan i videon säger att man absolut INTE ska göra. Enligt henne blir lockarna då för frissiga, men för mig blir de bara extra hållbara. Antagligen är det olika från hår till hår, så där får man prova sig fram!

Tillsist brukar jag i princip aldrig göra så många lockar -det tar ju hela kvällen. Jag nöjer mig med en enkel rad från öra till öra, och gör alltså inga sektioner från bena till hårfäste. För mig blir lockarna minst lika bra då, men jag kan tänka mig att fler sektioner är bättre för kortare och uppklippta hår.

När jag lagt upp håret på kvällen brukar jag oftast gå med schalett dagen efter, och sen sova en natt till på dem. Då har de torkat ordentligt och får den perfekta stunsen!

Sen till stylingen -första dagen brukar jag nästan alltid göra en liknande frisyr som i videon, förutom att jag låter lockarna vara i princip outkammade och låter det istället formas av ett hårnät och en scarf. Det brukar se ut ungefär såhär, såhär och såhär.

För en mer 40-talslik variant av denna frisyr kan man fästa upp lugg och sidor i victory rolls, kamma ut resten av lockarna lite mer och knyta en scarf som en rosett mitt på, ungefär såhär. Men, möjligheterna är oändliga med denna grund!

Jag gör faktiskt alltid likadant, för med ett pin curl-lockigt hår kan man göra allt. Lockarna blir så tighta och bra, och under en vecka (som oftast är livstiden för mina läggningar) kan man variera sina frisyrer från kort till långt, från slickt och slankt till vågigt och voluminöst.

Så, lägg håret, plocka fram kammen, borsten och hårsprayen och kör på! Endast fantastin sätter stopp, som det heter.

This is how I do

I don't know how many times I've been asked to make a hairdo tutorial video, were I would show how I set and fix my hair. Since I haven't got a qualified camera, and yes, am a bit lazy, this has been on my to-do-list but not on the done-list for ages.

But now, my dear readers, the solution has come!

From a tips from the blogreader Linnea, who had a Mad Men-inspired cocktailparty to go to, I found these two videos that easily tells and well explains how to make a setting of flat pin curls, to comb into a hairstyle that's easily variated into both 40s and 50s looks.

I set my hair exactly the same, except from a few minor details; I always set it straight after a shower, when it's only toweldried and still wet. I start with the fringe, making elevated curls that's pointing either straight out from my forehead or along with it. Then I take thin strings of hair, starting at the ear, and spray them with a mix of water and setting lotion. Then I do something that the girl in the video absolutely don't think that you should do; I twist the end of each string when I roll it around the finger. The videogirl says that the curl will end up frizzy, but for me they only become more durable and bouncy. I guess that's different from hair to hair, so just try both and see what's the best method for you!

At last, I don't roll at all so many curls as she does -that would take all night. No, I'm completely satisfied with just one line of curls, from ear to ear. With my a-bit-over-the-shoulder-length that's the only effort needed, to create long-lasting and durable curls for approx. a week. But I can imagine that more sections and more curls can be better for shorter and hairs of different lengths!

I always set my hair at the evening, and then walk with them under a scarf during the following day. Then mostly sleep on them one more night, and then take them out when they're completely dry and "workable".

As for the styling -I almost always make a hairstyle similar to the one in the video, except from that I leave the curls uncombed and let a hairnet shape them. It usually looks like this, this and this,

For a more 40s looking variation, you can pin the fringe and sides up to four-five victory rolls and tie a scarf into a big bow on the top, like this.

But, really, the possibilities are endless!

With a foundation like this, with strong, bouncy pin curls, you can do anything from long to short, from slick and slim to wavy and voluminous. Just set your hair, make sure to have your comd and hairspray ready and get started! Only your imagination sets the limit.

Med vänliga hälsningar,

Miriam

Tisdagskväll med guldkant

Efter avslutad plåtning hos Mia blir det alltid en himla massa kakor och annat smaskigt som behöver tas om hand, och då är det lätt att man får en smula storhetsvansinne. Man plockar på sig av macarons, cupcakes, cake pops, chokladbollar, petit fourer, whoopie pies och nougatkakor tills man inte orkar bära mer, och vandrar sen nöjt hem. Väl hemma slår verkligheten ner som en blixt och man inser att man varken kan stuva in allt detta i en liten kyl där även vanlig mat ska få plats, eller för den delen hinner äta allt själv. Då plockar man upp telefonen, ringer en vän och vips har man en tjock och glänsande guldkant på vardagskvällen!

Just den här kvällen kom rara Lina hem till mig, ni vet hon som bor så fint i Årsta och sålde min första Rosmarin-kanna till mig. Tillsammans mumsade vi på allsköns bakverk och det mycket speciella men goda te som min vän Mirjam hade med sig från Gambia -alldeles mörkcerise i färgen, med smak av citrus och varm svartvinbärssaft. Mumma!

Lina var lika söt som kakorna.

When a photoshoot with Mia is over, there's always loads and loads of cookies and cakes that needs to be taken care of. You pack more than you can carry of macarons, cupcakes, whoopie pies, cake pops, mini-muffins, petit four's and chocolatecookies and then walk happily home. Happily, until you realize that you neither can fit all the goodies in your small fridge (where some real food also should have some space) or eat everything before it's ruined. What do to? Call a friend of course!

This tuesdaynight the lovely Lina visited me, and we had a swell evening with all kinds of treats and sweets and a very special but tasty tea my friend Mirjam brought from Gambia.

I think that evening made the whole week better!

Med vänliga hälsningar,

Miriam

Något att se fram emot

När januari äntligen lider mot sitt slut firas det på bäst på Rocket Room's 5-årskalas!

Ses vi där?

The rock'n'roll/rhythm'n'blues/rockabilly/western swing-club Rocket Room is celebrating it's 5 year anniversary on january 29th, and it couldn't be better!

I find january a quite boring and never-ending-month, so it's perfect to have this event to look forward to.

See you there?

Med vänliga hälsningar,

Miriam

Måndag bland glasyrer, lakritshattar och macarons

Idag har jag fått en sådan visuell pastellchock att jag lär klara mig ända till de första vårblommorna visar sig i april. Vart kan något sådant ske om inte hos Mia?

Vi har nämligen fotat till en ny bok, och jisses så skojigt man kan ha med så mycket sötsaker! Här lägger Mia, formgivaren Katie och fotografen Ulle sista handen vid det som ska bli omslaget.

Ett gäng macarons som precis gjort framgång framför kameran.

Imorgon fortsätter vi!

A monday with colourful icing's, tiny liqourice hats and pastel macarons

Today I've had such a chock of pastelcolours that I'll probably survive the dull winter until the first springflowers arrive in april. Where can that happen if not in Mia's kitchen?

We are photographing for a new book, and it's crazy how much fun you can have with just a lot of sweets! On the middle picture Mia is taking a final look on the still life that's becoming the cover, together with Katie who's doing the lay out and the photographer Ulle.

We'll continue tomorrow!

Med vänliga hälsningar,

Miriam

Miriam och Britta äter tacos

Ja, även vi vintagebloggare faller för sådana moderniteter som tacos emellanåt. Faktum är att jag finner det riktigt oemotståndligt!

Ännu finare blir det ju dessutom med sojafärsen i en randig gryta från Gefle, chipsen i fat på fot med prickigt tårtpapper och ett så excellent sällskap som Britta i den efterföljande paltkoman.

Miriam and Britta eat's Tacos

Yes, even vintagebloger's fall for this modern dish once in a while. In fact, I find it rather irresistable!

But, it get's nicer with the soymeat in a pretty, striped 50s pot, the crisps in a turqoise serving dish on foot and such excellent company as Britta in the following stomach-fullness/illness.

Med vänliga hälsningar,

Miriam

Fint i brunt

Åh så avis jag blev när jag såg den här bilden!

En sån perfekt vinterensemble, från kappa till hatt, handskar och skor. Allt i utmärkt stilig men ändå lekfull 30-talsstil. Damen bakom skapelsen är förstås Solanah på Vixen Vintage, och man kan inte annat än inspireras!

Hennes bilder påminde mig om den här tjusiga 40-talsannonsen...

...och den nya modellen "Boardwalk" från Re-Mix som jag gärna skulle promenera omkring i.

Looking lovely in brown;

Solanah at Vixen Vintage do know how to keep the winter stylish!

The whole outfit from coat and hat to shoes and gloves is so perfectly elegant, but yet quite playful. Not anyone could wear that hat!

The outfit reminded me of a stylish 40s ad that's also making brown look good, and the new model "Boardwalk" from Re-Mix vintage shoes in chocolate/sand-brown.

Let's go for brown!

Med vänliga hälsningar,

Miriam

En jacka i rätta rutan

Här om veckan damp det ner ett mjukt, trevligt paket från Americana med något jag velat ha länge -en riktig Pendletonjacka!

Pendleton är ett klassiskt, amerikanskt märke som fortfarande producerar sina skjortor, jackor, tröjor m.m på hemmaplan, vilket de gjort sedan 1909. Deras nya kollektioner är kanske inte det snyggaste man sett, men klassiker som "Ladies 49er jacket" håller än!

Läs mer om Pendleton på Americana's hemsida, här.

Jag hade lite bråttom när jag skulle få en bild på jackan, men den har precis samma färger som bilden ovan, och ser ut lite såhär;

Den är lite tunn än så länge, men till mars/april kommer den vara perfekt!

Just the right one;

for a few days ago a soft package from Americana dropped down my mailbox with something I've wanted for a long time -a real Pendleton jacket!

Pendleton started in 1909, and the brand is almost synonymous with checked woolgarments today. They still produce everything at their own woolen mills, and still produce styles such as "Ladies 49er jacket"!

Read more about Pendleton at Americana.

I was a little bit in a hurry when I took a photo of the one I got, but it's got the exact same colour as the picture above it and it fit just right! It's though a little to thin for now, but it will be perfect for march/april.

Med vänliga hälsningar,

Miriam

Tips!

Just nu finns dokumentären "Året var 1961" på SVT play.

Ett senare årtal än vad jag vanligtvis talar om och fascineras av, men det är ju bara två år från 50-talet och en spännande tid då otroligt mycket hände i Sverige och i världen!

Se den här innan den 2 februari.

A swedish documentary about the year 1961 is now avaivable for streaming at the swedish television's website. The year is a bit later than what I usually write about and find fascinating, but in Sweden this was a time of huge change!

So, as a swede it's very interestin (and quite stylish too!).

Unfortunately it's only in swedish.

Med vänliga hälsningar,

Miriam