Kafferepet

Svar del. 1

Så var det dags att svara på era frågor! En väldigt rolig blandning måste jag säga. Vi börjar med den fråga som jag tror flest har frågat;

1. Hur har din stil utvecklats/har du alltid sett ut såhär?

Jag har under hela mitt liv varit väldigt intresserad av kläder, och har därför i princip alltid haft lite annorlunda kläder. Fram till sexan/sjuan någon gång var jag dock ganska normal, tills jag såg Sagan om Ringen-filmerna och blev helt fast. Jag ville se ut som Arwen och hade mörkbrunfärgat hår ner till midjan, långa kjolar, tunikor osv. Till det började jag lyssna på hårdrock (ja, det är sant!) och min stil blev någon slags fantasy-hårdrocks-punk-mix. Så kan det gå. I åttan började det dock rinna av mig lite, och hårdrocken byttes ut mot Marit Bergman, Håkan Hellström, The Ark m fl. Det är ganska svårt att beskriva hur jag såg ut då, för det var en galen röra av allt möjligt. Just nu har jag inte tillgång till några bilder från den tiden, men kanske, kanske får ni se det någon annan gång. Framåt nian blev iallafall min stil mer "renodlat" poppig, dvs stuprörsjeans, converse, randiga tröjor osv. Mycket 60- och 50-talsinspiration. Det var också då mitt hår blev helt blont igen efter år av mörkbrunt/rött.

1. How did you find your style?

This is a long story. I've always been interested in clothing, but I guess I can say that I looked pretty normal until I was about 13. Then I became a Lord of the rings-fan and all I wanted was to look like Arwen. So, I dyed my waist-long hair dark brown and dressed in long skirts and loose tunics. I started listen to hard rock (yes it's true!) and my style became a mix of fantasy, rock and punk. After one year or so I started to listen to swedish pop instead, and my style became an undescribable, crazy mix of everything. But, when I was about 15 my style "cooled down" and I looked more classic pop, with a lot of 60's inspiration. My hair also became blonde again after years of dark brown/reddish.

15 år ungefär.

About 15 years old.

Åren 2006-2007 börjar jag Hantverk Mode Design-programmet och min stil blandas mellan mode och retro. Här får ni en liten kavalkad av gamla outfits!

During 2006-2007 I start studying Handicraft Fashion Design at the swedish gymnasium (like high school) and my style mixes between fashion and retro. Here's a little parade of old outfits!

Mixat, som ni ser. Jag kunde inte bestämma mig riktigt och visste inte vad jag ville. När jag åkte till Herräng för första gången sommaren 2008 förändrades allt; det var som att hitta hem. Jag kände hur jag helt hade lessnat på "fashion"-grejen och att det var såhär jag ville vara och klä mig; sent 30-tal till tidigt 50-tal. Lite en radikal förändring blev det, men ändå en utveckling som fortfarande håller på. T ex så är det många av inläggen som jag skrev i början, under våren 2008 här på Kafferepet, som jag aldrig skulle skriva idag. Gå tillbaka får ni se! Det har förändrats ganska mycket.

Men, min stil beror också väldigt mycket på min mamma; hon har alltid draigt med mig och mina syskon på loppisar och second hand-affärer, och lärt mig om gamla sakers värde. Varför det blev just 30-talet till 50-talet är svårt att säga; jag älskar det bara. Jag klär mig inte i det bara som en hobby, utan det är en livsstil. På jobbet har jag den tröja som vi ska ha, men till det har jag mina vanliga byxor, kjolar, skor och frisyrer vilket för det mesta är uppskattat.

Quite a mix...

But I couldn't decide really on what I liked, or who I was. It was when I went to the big swingcamp Herräng for the first time, in july 2008, when everything changed. It was like coming home! I completely felt that this was who I am, and how I wanted to dress. A bit of a radical change, but it's still developing! For example, there are a lot of post from the beginning of Kafferepet that I never would write today. Go back to may 2008 and you'll see quite a change!

But, my style is also very much thanks to my mum; she has always brought me to charityshops and fleamarkets, and tought me about the value of old things.

Why the late 30's to early 50's became my favourites is hard to tell; I just love it. I always dress like this; it's not just a hobby. At work I wear the striped sweater we have to have, but with that I wear my ordinary trousers, skirts, shoes and hairdo's, which most of the times is appreciated.

2. Om ditt liv skulle vara en film, vilken film skulle du ta och varför?

Vilken rolig fråga! Fast svår. Men jag tror att det skulle bli en blandning mellan "Swing it! Magistern" för Stockholm på 40-talet och hemligt sjunga swing på jazzklubb och "The Notebook" för den fantastiska garderoben och den fina kärlekshistorien. "Rebel without a cause" får också vara med på ett hörn.

2. If you were in a movie, which one would you choose and why?

I think it would be a mix between "Swing it! Magistern" because of Stockholm swing life in the 40's and "The Notebook" because of the fantastic wardrobe and the beautiful lovehistory. "Rebel without a cause" also participates.

3. Vad använder du för läppstift?

Förrut använde jag alltid "Passion Red" från Maybelline, men de slutade tyvär tillverka det och än så länge har jag inte hittat någon ny favorit. Dock använder jag just nu det som ersatte det första: "Fatal Red" från Maybelline. Det är helt ok, men inte någon klar favorit. Återkommer!

3. What lipstick do you use?

Since my favourite "Passion Red" from Maybelline stopped being manufactured, I use it's replacer, "Fatal Red". Although, I don't like it at all as much as the first, so I'm searching for a new favourite.

4. Hur kommer det sig att du flyttade till Stockholm? Kände du många när du flyttade dit? Skulle du rekommendera att flytta till en större stad om man är en 40-talstjej som du? Vad är fördelar/nackdelar?

Jag har i stort sett alltid velat flytta till Stockholm efter skolan, då jag varit här och hälsat på min storasyster mycket som bott här länge. Stockholm har alltid känts som räddningen då allt blir roligare när småstaden jag vuxit upp varit alldeles för liten. När jag upptäckte Lindy Hop och tjusningen med det fick jag ännu fler skäl att flytta dit, då jag inte kunde dansa det hemma. Dessutom hade jag lärt känna så många från Herräng som bodde i Stockholm, så ja, det fanns nästan inga andra alternativ. Alltså rekommenderar jag att man flyttar hit eller till någon annan stor stad om man har det här intresset, men inte utan att man har någon fast social punkt, som t ex att dansa på Chicago några dagar i veckan. Om jag inte haft det eller känt några sen innan hade det nog blivit lite ensamt. Alltså var det en chansning! När jag flyttade hit var jag arbetslös och på kontot fanns 3000 kr. Men, med ambition, kreativitet och många roliga kvällar på Chicago som övertygade mig om att jag gjort rätt val gick allt vägen! Som tur var, för det sista jag skulle vilja nu är att flytta tillbaka till Härnösand. Det är alldeles för litet. Nu får jag istället längta till de fina sakerna med Härnösand, som den vackra naturen, närheten till allt och familj och vänner som bor kvar där istället för att bara vara superless på det.

Fördelar med Stockholm är ett mycket större utbud för olika intressen, en annan slags närhet till andra städer och utomlands, en väldigt fin stadsmiljö och nya vänner. Nackdelarna...tja. Ibland blir man lite less på fjortisar på tunnelbanan och hispiga stressmänniskor, men å andra sidan var jag lika less på fjortisar och hispiga småstadsmänniskor i Härnösand. Så, man kan säga att det går jämt ut.

Fortsättning följer!

4. Why did you move to Stockholm? Did you have friends there already? Do you recommend vintageinterested people to move to bigger cities?

I have always wanted to move to Stockholm, ever since I first visited my bigsister who lived here. I fell in love with it. When the smalltown I grew up in had it's worst moments Stockholm always felt like the rescue when everything would get better. When I discovered Lindy Hop and got to know a lot of new people connected to it, Stockholm became the only alternative (since there's no possibility to dance at home). So, yes, I do recommend vintageinterested people to move to bigger citites, at least in Sweden. But I think it's important to know someone where you move, and to have a place like Chicago (where I dance) where you several times a week meet people.

To be continued!

Med vänliga hälsningar,

Miriam