Nästan så att man flyttar hem
I förrgår ringde underbara Pallas konditori i Sundsvall och undrade om jag ville jobba där. Självklart, sa jag, om jag bara bott hemma fortfarande. Men det gör jag ju inte.
Attans! Men men, Stockholm är fortfarande också finfint. Även om jag saknar Härnösand ibland också.
Och förövrigt blir jag alltid så otroligt sugen på prinsesstårta när jag ser den där bilden! Helt svag i knäna ungefär. Det pfff-ande ljudet när man skär igenom marsipanen, grädden, kakan och vaniljkrämen. Smaken. Känslan. Ja, tack snälla Ida för att jag fick en hel tårta i försenad födelsedagspresent i söndags.
That lovely 50's patisserie I've been talking about, Pallas in Sundsvall, called me the day before yesterday and asked if I would like to work there. Of course, I said, if I still would have lived there. So typical! I would really love to work there...
But, Stockholm is still wonderful too.
And that picture of the swedish "princesscake" always make me weak in my knees of desire... It's marsipan, whipped cream, cake, a hint of lemon and custard. So simple, but so, so good! Thank you so much Ida for giving me a big one for belated birthdaypresent last sunday.
Med vänliga hälsningar,
Miriam
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar