Time Warp Wives
Pssst...har ni sett det här? Daily Mail har skrivit en artikel om vad jag förstår är en tv-serie, om tre kvinnor i England som verkligen är och lever som hemmafruar på 30-, 40- och 50-talet, fast idag. Både skrämmande och imponerande måste jag säga!
Ovan ser ni Joanne Massey, som fullt ut lever som en 50-talshemmafru. Jag kan inte neka till att jag tycker att hon är väldigt söt och har ett väldigt fint kök, och jag håller med henne om citatet "What's wrong with wanting to be adored and spoiled?". Men, hon säger också saker som "I try not to interact with the modern world too much at all. Shopping in supermarkets is an ordeal, and I only recently realised that Tony Blair is no longer Prime Minister as I don't read newspapers - they are just too distressing." Jag tycker verkligen att det är fint att man kan skapa sin egen värld så, men samtidigt kan man ju inte bara ignorera den värld vi lever i nu! 50-talet stod ju ändå kvar i skuggan av andra världskriget, då folk samlades hemma hos den som hade radio för att få reda på vad som hände. Att hon inte heller vill skaffa barn för att hon är rädd för att de ska bli offer för våld och droger i dagens samhälle känns också lite konstigt. Dels hade det likaväl kunnat hända på 50-talet, och dels är väl att få barn en slags "huvuduppgift" för en hemmafru?
Jag accepterar verkligen de här kvinnornas val, och är somsagt väldigt imponerad för att de lever så fullt ut, men själv skulle jag aldrig kunna göra det. Jag älskar att baka, laga mat och till och med tvätta ibland, och jag tycker definitivt inte att det är lika kul att laga mat om jag inte får bjuda någon, men jag vill ha ett jobb också. Annars skulle jag bli totalt rastlös.
Nedan, Debbie Cleulow som lever som en 40-talshemmafru. Hon säger ungefär samma saker som Joanne, som t ex "I think I have a far happier marriage than many other people I meet, because we have strict demarcations in our roles.
I do all the cleaning, ironing, washing and cooking, and Martin puts up shelves and looks after the car. He's the breadwinner and I create a lovely - and loving - environment for him. "
Det är fint på sitt sätt, men samtidigt -så otroligt fast i de manliga/kvinnliga rollerna? Det är klart, jag älskar ju som ni vet också att klä mig kvinnligt, vara kvinnlig och ibland vara bättre på vissa saker och sämre på andra än en man, men vi är fortfarande jämlika. Den sista kvinnan, 30-talsfrun Diane Rowlands, säger såhär om sin favorittid; "Men and women knew their roles in society and there wasn't all this pressure on women to have to go out to work and try to be equal to men. ", och det skrämmer mig! Man ska inte försöka vara jämlik med män, man är det. Dessutom, hur många kvinnor var inte lyckliga av att få gå ut i arbetslivet när männen blev inkallade när andra världskriget bröt ut 1939?
Det här är ett väldigt intressant ämne, så fortsätt gärna diskutera!
Det finns även små videos till artikeln, här.
p.s Nu åker jag till Stockholm som ni vet, så jag återkommer på söndag eller måndag! Trevlig helg! d.s
Have you seen this? Daily Mail has written an artical about a Tv-show about three women i England living like 30's, 40's and 50's housewives. To me, this is both impressing and scary. I love their styles, but I can't agree about their opinion about men and women not being equal... What do you think? Read the article and comment your opnion! There's also short videos to the article, here.
p.s I'm going to Stockholm now, so I will return here on sunday or monday. I hope you all will have a nice weekend! d.s
Med vänliga hälsningar,
Miriam
15 kommentarer:
Hej hej tjejen..
Läser din blogg med stort intresse o blev tvungen att skriva om detta inlägg jag med...har liknande åsikter som dig så det låter nog väldigt likt...
Älskar människor som vågar vara sig själva o ha sin egen stil o du är ju definitvt en av dom!! Fortsätt vara du!!
Kram Cathis
tack för tipset ska kika. jag har hittat några bloggar också med folk som ska vara 50-tals hemamfruar osv. kul idé men jämnlikheten var ju inte det allra bäst då. så jag tycker som du.
trevlig helg du, kram!
Det är väl bara att inse att det går inte att vara en riktig t ex 50-tals hemmafru nu. De (kvinnorna i artikeln) utgår ju ifrån sin egen idealbild av sitt decennium och ifrån samhällets syn idag på det decenniumet. Svårt att återskapa något som inte finns längre. Men precis som du så tycker jag att det är rätt imponerande.
Gillar inte antagandet om att alla kvinnor på 30-, 40- och 50-talet var underställda sina män, det vägrar jag tro på.
Agree. Visst att jag också gärna skulle vilja strunta i att titta på nyheterna och bara leva där jag är. Men det funkar ju inte i längden. Bara för att man klär sig och lever som på 50-talet, så kan man ju inte inbilla sig att man kan ta sig tillbaka dit. Det är fortfarande 2000-talet och vi lever nu.
Och det här med att nästan vilja vara underordnad mannen... det gör mig så irriterad. Det är ju bara en trygghet, för att slippa ta tag i saker känns det som...
Hej! Vill börja med att säga att jag gillar din blogg jättemycket, men jag har inte kommenterat så ofta tidigare.
Jag blir lite skrämd av dessa kvinor måste jag säga. Jättehäftigt och imponerande att anamma klädstil och inredning från ett annat decennium, och att vara hemmafru eller ej är ju upp till var och en. Men att undvika nyheter och avskärma sig från verkligheten känns inte helt sunt, inte heller att leva barnlöst p ga våld och droger.
Enligt mig var det inte alls bättre förr. Vissa saker var kanske bättre, och jag älskar filmer, kläder, inredningen från vissa decennier. Men på det stora hela har vi det mycket bättre idag.
Men dessa kvinnor kanske alla tillhörde vit medelklass, och isåfall hade de levt ganska gott även förr. Förutsatt att de var nöjda med sin kvinnoroll.
I saw it and loved the looks, but come on, the comments were soooooo scary... I was so torn... I haven't seen the videos yet but I will now...
By the way, I found your blog on Stockholm Street Style and looved it.
Love,
Jimena
Riktigt intressant artikel!
30-tals kvinna sade att hon läser sällan nyheter. Men bildtext sägs att hon är timmar i nätet. Hmm, lite contradictory (ursäkta, jag hittar inte den rätta orden på svenska).
jag tror vi ofta glömmer hur bra kvinnor har det här i norden. det är inte nödvändigtvis så att alla kvinnor runtom i världen, även nu 2009, har det så bra som vi. tvärtom behöver man inte gå långt för att se ojämlikhet. jag har bott i england i 5 år. alla bloggare talar om hur fantastiskt det är att åka och shoppa till london, men att bo där med barn är en helt annan sak. dagvård existerar, men kostar så mycket att hela kvinnans lön skulle uppslukas av det (om man nu inte har tur att ha ett högt avlönat jobb). därför blir många av stor-britanniens mödrar hemma, familjens ekonomi tillåter inte helt enkelt dem att jobba. när jag berättade detta för mina studiekamrater, var det en som sa, varför anställde jag inte en au pair? hmmm... kanske för att min lön var ungefär lika som min, jag bodde på hyra i kommunens höghus och hade inga extra rum. det här är majoriteten av landets kvinnor. de är inte som posh eller ens som kvinnorna i cold feet. realiteten är aningen annorlunda.
Those woman are living my dream! I would love more than anything to be a housewife during the 40's. I don't necessarily think that men are above women; we just have different roles in life. It is a love for tradition, in my opinion, that makes it okay for women to be housewives.
visst har man rätt till egna val kring sitt leverne men vad skulle dessa kvinnor göra om de tvingades ut i riktiga livet? vid en skilsmässa? om maken blir arbetslös?
ska de då börja stryka skjortor för grannarna eller arbeta på fabriken? de kan ju glömma det lilla sekreterar-jobbet för idag kräver det utbildning och arbetslivserfarenhet.
man romantiserar bilden av efterkrigstiden något otroligt. fråga de som var unga då och de kommer säga att det var ingen dans på rosor med cupcakes, fina möbler och vippkjolar.
Jag skulle aldrig stå ut med mig själv utan ett jobb, jag vill försörja min konsumtion själv.
Okej för presenter, men att leva med att varje dag, städa, stryka, baka, tvätta, laga mat och tjattra med grannar? Blir lätt enformigt.
Vill hon leva likadant när hon förlorar sitt fina hus och tar ut skilsmässa med sin man som ovanstående nämner?
Vad vet jag, kanske är det trångsynt, men det är ju minst sagt en dröm de lever i.
Själv föredrar jag och drömma mig iväg i en annan tid, ibland...
Hej miriam!
Jag hamnade pa din blogg efter att varit inne pa underbaraclaras blogg. Jag gillar den valdigt mycket! Just nu ar jag i Australien och hade tankar pa att kopa Moxie tampongerna till dig men medans jag scrollade nerat sa ser jag att nagon hann fore. De saljer aven jattesot sma lador for bindor sa om du vill ha sadana kan jag skicka ett paket. Ska sjalv kopa hem, for precis som du sager i Sverige finns det inte sa snygga forpackningar for sa trakiga saker. Skicka ett mail om du vill ha en lada ocksa:):)
hannah_frick@hotmail.com
Jag hittade det där för ett tag sen och kan bara hålla med det du skriver!
Mycket stolliga fruntimmer.
Vi har en tendens att romantisera tiden för, det spelar ingen roll om det är 1700tal, 1800tal eller 1950tal. Vi kan tycka att designen, vare sig det är kläder eller möbler, tilltalar oss men vi ska inte försöka leva i en värld som inte finns!
Det är lite som att försöka bygga en iglo i afrika...
Skicka en kommentar