Kafferepet

Ack Ådalen, du fagra...

Först och främst, ursäkta för att bloggandet är lite sisådär just nu. Men, sommaren försvinner i rasande fart och jag försöker ta vara på den så mycket det går. Så, när det är fint väder försvinner jag!

Allt som oftast blir det till våran underbara, fantastiska sommarstuga, vid Sörlevikens höjd i Nordingrå, Höga Kusten. Mitt absoluta favoritställe tror jag, för det är så vackert att det värker i hjärtat.

Ovan, när jag kom i måndags hade pappa bakat bullar och mamma dukat med världens tunnaste kaffekoppar.

Medans man avnjuter sitt kaffe tittar man ut över den här vykorts-utsikten.

Och såhär ser det ut inuti ena stugan, som en gång var ett magasin för veteskörd för hundra år sen nånting.

Här har jag suttit i hela mitt liv, och även om det kanske inte ser så värst mycket ut är det så nära lantlig idyll man kan komma för mig.

p.s Tack snälla, kära ni för alla kommentarer! Det är verkligen de som gör att det blir roligt. d.s

I'm sorry for the bad blogging recently, but summer's running away terribly fast and I'm trying to catch it as much as I can. So, as soon as it's good weather, I'm off!

Mostly it's to our fantastic, lovely summerhouse, in the world heritage-area called "the High Coast", about 40 minutes upnorth from where I live now.

When I arrived this monday, dad had made some cinnamonbuns, and mum had set the table with the thinnest little coffeecups you can imagine (my fleamarket-passion comes straightly from her).

The picture after shows the view you see when enjoying the coffee!

And then, it's the inside of one of the houses, that's more than a hundred years old. It may not look like something, but to me it's the most wonderful place in the world.

p.s Thank you so, so much for all your comments! They are really what keeps me going. d.s

Med vänliga hälsningar,

Miriam