måndag 28 november 2011

Pinigt värre
Ok, nu tar vi och avslutar den här Macaron-boktävlingen en gång för alla. Jag fick domarångest över alla excellenta bidrag, kunde inte välja utan att känna mig elak, tiden gick och nu är det pinigt värre hur lång tid det har gått. Ursäkta mig, ja, jag skäms.
Men tänk vad bakning kan bidra med fantastiska, hemska, romantiska och tragikomiska minnen! Väldans fint med alla er som träffat pojk- och flickvänner över en mjölig skål och kladdig deg -en mer avslappnad och omtänksam träff kan knappt tänkas! Att så många har fina minnen från barndomsbakning tillsammans med föräldrar är extra hjärtevärmande. Roligt också att få höra om diverse uppdrag som hållt på att gå åt skogen, men som galant räddats på de mest kreativa och fantasifulla vis. Heder åt hemmabagarna!

Hur som helst, för att reparera skadan av mitt segdragna beslut har jag instiftat ett tredje pris; nämligen ett ex av Mias nya högaktuella julbok!
Fylld av de allra smarrigaste, finaste och pyssligaste recepten för adventsfikan, glöggminglet, alla miljoners klappar och självaste julafton. Eminenta Ulrika Pousette har fotat hela härligheten, och jag som provbakat en del av recepten (förra sommaren hade jag med mig nygjorda mozartkulor som dessert på en kräftskiva!) kan intyga att de är godare än godast.  

Så, vinnarna i den här segdragna tävlingen är;
1a och 2a pris, varsitt ex av "Macarons, Cupcakes och Cakepops" av Mia Öhrn

1. "Jag var fem år boendes i ett litet rött hus med vita knutar på landet tillsammans med min mamma och min pappa. Pappas trettioårsdag stundade och mamma hade beslutat sig för att baka hundra stycken bullar inför det kommande kalaset. När hon väl kommit så långt till sista jäsningen, så ringde telefonen ute i hallen. Mamma gick och svarade. Jag som hade varit i mitt lekrum och byggt med lego gick ut i köket där de jäsande bullarna stod på plåtar på köksbordet. Jag kartade upp på en av köksstolarna, tog en ogräddad bulle i handen och kastade den i golvet. Paff!, så det. Tog en ny bulle och kasade den, poff! åh, jag tyckte att det var det bästa ljudet jag någonsin hört. Jag tror jag hann kasta säkert 20 bullar i golvet innan min mamma återvände från hallen och telefonsamtalet. Så även om jag inte bakade själv är det mitt bästa (och mitt första) bakminne, men om jag får gissa så är det nog min mammas sämsta eftersom att hon fick baka minst en sats med ny bulldeg efter det!"

Jag föll pladask för det här minnet -dels för att jag också älskade att baka som barn men också för att ljudet av pysande, paffande vetedeg absolut är ett av världens bästa ljud!
Hoppas att den här boken kan bidra med fler roliga bakminnen, och kanske nya upptäckter av knastrande, krispiga och fluffiga ljud?
2. "Jag drev mitt eget café en sommar, gräddade våfflor för glatta livet. Finns det något jag kan är det att grädda våfflor. Samma år var det stor sommarfest i byn och jag blev tillfrågad att grädda till alla gäster. Jag stod i timmar ute i gräset, kön ringlade sig runt gården och alla var så otroligt trevliga och glada. Jag kände mig vacker i underbar grön klänning och röda läppar och sommaren har aldrig känts så påtaglig som då. Smeten tog småningom slut och skymningen hade sänkt sig över trädgården, där de kulörta lyktorna lös i träden, bandet spelade sin tango och skratten ekade över ängarna. Där dansade jag sedan tills solen steg upp, tätt tätt intill, somnade på loftet och cyklade hem med löften och våffelsmet på klänningen. "

Vilken sommardröm! Våfflor, kulörta lyktor, dans i sommarnatten och hoppfulla löften låter som en helt oslagbar kombination. Kanske får cafégästerna smaka på passionsfruktmacarons eller jordgubbsripplade cupcakes nästa gång?

3e pris, "Julens godsaker" av Mia Öhrn

3. "I min familj har vi som tradition att vi alla samlas en hel helg och bakar inför jul. Ett år när vi höll på med våra lussekatter så bestämde vi oss för att exprimentera lite och göra en saffranslängd med en fyllning av mandelmassa och vit choklad. Fyllningen blev helt makalöst god och vi kunde knappt vänta på att få smaka på resultatet. Medans vi var mitt uppe i att grädda alla lussekatter och längder så kommer min morbror förbi för att titta hur det går för oss och vi sätter oss ner för att dricka kaffe. Efter ungefär en timme så börjar det lukta lite konstigt i köket och när vi tittar efter i ugnen så upptäcker vi att vi har glömt bort våran längd. Det som skulle blivit vårat mästerverk hade förvandlats till en kolbit."

En sån klassiker! Bagarens värsta fiende slår till när man plötsligt får för trevligt med något annat och glömmer bort vad man håller på med. Förhoppningsvis kan den här boken skänka ny inspiration till årets jul, och se till att inga ljuvliga fyllningar går till spillo igen!

Lenita, Sofia och Fröken -vänligen maila mig era adresser på miriamparkman@gmail.com så kommer böckerna i era brevlådor illa kvickt!

Quite embarrassing.
The "Macaron, Cupcake and Cakepops"-competition is finally ended. I had the worst case of undecided fever, and time just slipped away. I'm sorry, I'm ashamed. However, I added an extra prize; Mias new book with christmas recipes. Hopefully that will mend the damage a little!

Med vänliga hälsningar,
Miriam

måndag 14 november 2011

Arbetets hårda vardag
Hörrni kära läsare, jag vet att bloggandet ligger på redkordlåg nivå just nu och att flödet minskat ordentligt på sistone. Det kommer nog inte riktigt bli ändring på det just nu heller, men låt mig iallafall upplysa er om att det inte rör sig om någon nedläggning! Jag har bara inte tid. Jag arbetar varje dag på Pärlans Konfektyr från morgon och kväll, och däremellan på helger och kvällar finns det så mycket annat jag vill göra, som att dansa och träffa vänner och familj. Dessutom krånglar min dator igen kombinerat med ett ytterst dåligt internet, så lusten till att sitta och trilskas och irriteras framför datorn istället för att göra annat är inte så stor. Men, Kafferepet kommer ändå hållas igång så fort jag får tid och möjlighet!
I framtiden önskar jag ett jobb precis som UnderbaraClara har, då man kan göra det mesta hemifrån och ha dagens timmar att disponera som man vill.
Men, än så länge är det 9 till 5:ans hårda vardag som gäller!

Bilderna kommer från en liten tur på stan som jag och Sandra gjorde för några veckor sedan, då vi i våra bästa affärsdräkter presenterade Pärlans för ett antal hotell. Dress for success!
Jag hade min dräkt från Old Touch, kombinerat med en blommig scarf och en grön basker från samma ställe, samt gröna pumps ärvda av mormors syster Mille.
Sandra hade också röd dräkt och blommig scarf, fast kombinerat med svart hatt och pälsstålan "Slangen" nonchalant slängd över axeln. Självklart är stålan vintage och inte nyproducerad.
Stiligast i stan!
Ni kommer väl ihåg att jag också bloggar för Pärlans? Det är också ett sätt att följa med på vad som händer när det står stilla här!
Kolla in 
här
Dessutom, för er som har Iphones och vissa smartphones; följ mig via Instagram!
 Det är som Twitter fast i bilder istället för ord, och jag använder det nästan dagligen. Så, för er som är nyfikna när bloggen står still; kolla in "miriamethel"!

Hard work work
Dear readers, I know there's been a quite boring emptyness on the blog lately. Unfortunately it won't really change either, but just let me assure you; I'm not closing this blog! It's just that I'm working from morning til' night everyday at Pärlans Konfektyr, and on evenings and weekdays there's so many other things such as dancing and meeting friends and family that I want to do. So, time for blogging just keep escaping!
But, I will do my best to do a few posts now and then, I hope you will stay tuned.

The pictures are from a few weeks ago, when I and my friend and colleague at Pärlans went for a businesswalk around the hotels in Stockholm, to represent Pärlans. We really dressed for success!
Me in my red suit from Old Touch, with a green beret and a flowery scarf from the same place, and a pair of green 40s pumps that I've inherited from my grandmother's sister Mille. Sandra also wore a red suit, but with a black, gorgeous hat on top of her always-so-perfect hairstyling, and a furstole called "Slangen" elegantly lying on her shoulder.
Of course the stole is vintage and not newly produced.
The weather was clear and shiny that day, and we had a lovely walk around town!

By the way. If you have an Iphone or some other kind of smartphone; follow me on Instagram!
It's kind of like Twitter, but with pictures instead of words. I use that pretty much daily, so when the blog's quiet; check my Instagram! My nickname is "miriamethel".

Med vänliga hälsningar,
Miriam

torsdag 3 november 2011

Sickan
1915-2011
Det är så sorgligt när de som faktiskt var med när det begav sig bara blir färre och färre. Oundvikligt - jag vet - men hemskt trist för det!



Ungefär fem minuter in i klippet nedan gör Sickan entré, i "Klart för drabbning" från 1937. Vilken enastående pingla va? Med skinn på näsan, dessutom. Se hela klippet och skratta gott åt trion Thor Modéen, Åke Söderblom och fantastiska Sickan Carlsson.
Sickan
1915-2011
One of Sweden's most famous actresses passed away yesterday. Sickan Carlsson appeared on stage for the first time in 1932, aged 16. During her marvellous carreer she starred in more than 50 different roles, and she was really something special. I know that it is inevitable, but I just can't help feeling so sorry for the fact that everyone who actually lived when it happened are disappearing.
The clip is from the movie "Klart för drabbning" from 1937, and it's actually really funny. Sickan appears after approx five minutes, and she's such a sight! 

Med vänliga hälsningar,
Miriam