Pinigt värre
Ok, nu tar vi och avslutar den här Macaron-boktävlingen en gång för alla. Jag fick domarångest över alla excellenta bidrag, kunde inte välja utan att känna mig elak, tiden gick och nu är det pinigt värre hur lång tid det har gått. Ursäkta mig, ja, jag skäms.
Men tänk vad bakning kan bidra med fantastiska, hemska, romantiska och tragikomiska minnen! Väldans fint med alla er som träffat pojk- och flickvänner över en mjölig skål och kladdig deg -en mer avslappnad och omtänksam träff kan knappt tänkas! Att så många har fina minnen från barndomsbakning tillsammans med föräldrar är extra hjärtevärmande. Roligt också att få höra om diverse uppdrag som hållt på att gå åt skogen, men som galant räddats på de mest kreativa och fantasifulla vis. Heder åt hemmabagarna!
Hur som helst, för att reparera skadan av mitt segdragna beslut har jag instiftat ett tredje pris; nämligen ett ex av Mias nya högaktuella julbok!
Fylld av de allra smarrigaste, finaste och pyssligaste recepten för adventsfikan, glöggminglet, alla miljoners klappar och självaste julafton. Eminenta Ulrika Pousette har fotat hela härligheten, och jag som provbakat en del av recepten (förra sommaren hade jag med mig nygjorda mozartkulor som dessert på en kräftskiva!) kan intyga att de är godare än godast.
Så, vinnarna i den här segdragna tävlingen är;
1a och 2a pris, varsitt ex av "Macarons, Cupcakes och Cakepops" av Mia Öhrn
1. "Jag var fem år boendes i ett litet rött hus med vita knutar på landet tillsammans med min mamma och min pappa. Pappas trettioårsdag stundade och mamma hade beslutat sig för att baka hundra stycken bullar inför det kommande kalaset. När hon väl kommit så långt till sista jäsningen, så ringde telefonen ute i hallen. Mamma gick och svarade. Jag som hade varit i mitt lekrum och byggt med lego gick ut i köket där de jäsande bullarna stod på plåtar på köksbordet. Jag kartade upp på en av köksstolarna, tog en ogräddad bulle i handen och kastade den i golvet. Paff!, så det. Tog en ny bulle och kasade den, poff! åh, jag tyckte att det var det bästa ljudet jag någonsin hört. Jag tror jag hann kasta säkert 20 bullar i golvet innan min mamma återvände från hallen och telefonsamtalet. Så även om jag inte bakade själv är det mitt bästa (och mitt första) bakminne, men om jag får gissa så är det nog min mammas sämsta eftersom att hon fick baka minst en sats med ny bulldeg efter det!"
Jag föll pladask för det här minnet -dels för att jag också älskade att baka som barn men också för att ljudet av pysande, paffande vetedeg absolut är ett av världens bästa ljud!
Hoppas att den här boken kan bidra med fler roliga bakminnen, och kanske nya upptäckter av knastrande, krispiga och fluffiga ljud?
2. "Jag drev mitt eget café en sommar, gräddade våfflor för glatta livet. Finns det något jag kan är det att grädda våfflor. Samma år var det stor sommarfest i byn och jag blev tillfrågad att grädda till alla gäster. Jag stod i timmar ute i gräset, kön ringlade sig runt gården och alla var så otroligt trevliga och glada. Jag kände mig vacker i underbar grön klänning och röda läppar och sommaren har aldrig känts så påtaglig som då. Smeten tog småningom slut och skymningen hade sänkt sig över trädgården, där de kulörta lyktorna lös i träden, bandet spelade sin tango och skratten ekade över ängarna. Där dansade jag sedan tills solen steg upp, tätt tätt intill, somnade på loftet och cyklade hem med löften och våffelsmet på klänningen. "
Vilken sommardröm! Våfflor, kulörta lyktor, dans i sommarnatten och hoppfulla löften låter som en helt oslagbar kombination. Kanske får cafégästerna smaka på passionsfruktmacarons eller jordgubbsripplade cupcakes nästa gång?
3. "I min familj har vi som tradition att vi alla samlas en hel helg och bakar inför jul. Ett år när vi höll på med våra lussekatter så bestämde vi oss för att exprimentera lite och göra en saffranslängd med en fyllning av mandelmassa och vit choklad. Fyllningen blev helt makalöst god och vi kunde knappt vänta på att få smaka på resultatet. Medans vi var mitt uppe i att grädda alla lussekatter och längder så kommer min morbror förbi för att titta hur det går för oss och vi sätter oss ner för att dricka kaffe. Efter ungefär en timme så börjar det lukta lite konstigt i köket och när vi tittar efter i ugnen så upptäcker vi att vi har glömt bort våran längd. Det som skulle blivit vårat mästerverk hade förvandlats till en kolbit."
En sån klassiker! Bagarens värsta fiende slår till när man plötsligt får för trevligt med något annat och glömmer bort vad man håller på med. Förhoppningsvis kan den här boken skänka ny inspiration till årets jul, och se till att inga ljuvliga fyllningar går till spillo igen!
Lenita, Sofia och Fröken -vänligen maila mig era adresser på miriamparkman@gmail.com så kommer böckerna i era brevlådor illa kvickt!
Quite embarrassing.
The "Macaron, Cupcake and Cakepops"-competition is finally ended. I had the worst case of undecided fever, and time just slipped away. I'm sorry, I'm ashamed. However, I added an extra prize; Mias new book with christmas recipes. Hopefully that will mend the damage a little!
Med vänliga hälsningar,
Miriam