tisdag 20 oktober 2009

Promenad i kvarteren där jag bor, och ett litet upprop
Igår gick vi en liten promenad till Hökarängen som är stationen efter Gubbängen där jag bor, och jag passade på att ta med kameran. Hökarängen har nämligen ett väldans fint centrum! Eller ja, har iallafall haft en gång i tiden.
Idag är det en lite sorglig syn, med alla noggrant bevarade 50-talsskyltar och skyltfönster i neon och trä, men med helt slitna och förstörda lokaler. Tänk hur det var på tiden det begav sig!
Då måste det verkligen ha varit trendigt och fränt att bo i Hökarängen, med nybyggda, moderna hus och ett tidsenligt centrum. Idag är bara en spillra av den glada tidsandan kvar, i form av de pensionärer som fortfarande bor där. Jag föreställer mig iallafall att de kan minnas tillbaka och säga "Ja det var tider det!"
Jag har varit på det här konditoriet en gång, och det var verkligen en sorglig upplevelse. Kopparna var smutsiga, originalinredningen helt borta och kaffebrödet låg kvar i delicatoförpackningen. Vilket verkligen river i hjärtat på mig! När ett konditori har en sån fin utsida borde det bevaras lika fint inuti, och inte bara få göras vad man vill med det. Det kanske låter lite fånigt att ett ställe för kaffe och kakor ska betyda så mycket, men tänk vilken viktig social och trevlig träffpunkt det var! Inte bara en trendig coffeeshop inne i stan där alla vill verka coolare än den andre, utan ett mysigt och avslappnat kvarterskonditori där alla har råd med något. Och om man lyckades rusta upp ett sånt här ställe riktigt bra, så att det var som från början och bjöd på en riktig tidsresa -visst skulle det då inte vara så jobbigt att åka 15 minuter med t-banan från stan för den trevliga stämningens skull?
Jag hoppas inte det iallafall, för det här börjar bli något jag mer och mer känner att jag måste göra.
Och, tänk vad annorlunda det måste ha varit att bo i en förort då! Det känns som att det var mycket finare, något att vara stolt över. Efter andra världskriget var det ju i huvudtaget en väldigt positiv framtidsanda, och man satsade på allas välfärd, som att alla skulle ha bostad. Det måste ha varit en häftig upplevelse! Många hade kanske varit med om både första och andra världskriget, och om man var född i en fattig familj måste utvecklingen från ingen el eller rinnande vatten till egen lägenhet med alla bekvämligheter varit enorm.
Idag har vi så mycket välfärd att vi inte nöjer oss med någonting! Och, vi blir sällan imponerade av någonting. Vi vet allt eller kan ta reda på allt, vi har sett allt och vi har allt.
Är det så konstigt då att man tycker att 40- och 50-talen måste ha varit en väldigt spännande tid?
Allt var inte bättre då, men mycket.
Exotiskt inslag.

Pizzabutiken är förstås ny, men jag gillar att de har försökt göra utsidan någorlunda tidsenlig med de andra.
Gubbängen är väldigt likt Hökarängen, förutom att det inte finns några gamla bevarade skyltar i centrum. Men, Gubbängens station invigdes 1950, så det har nog varit väldigt fint här också! Nu finns bara små godbitar kvar, som alla fantastiskt snygga portar i trä.
Och, ännu en gammal konditori-lokal jag tycker synd om... Har ni sett så fina fönster!? Det syns kanske inte så bra, men det står "Lundmarks konditori" bredvid dörren och det skulle kunna vara så otroligt mysigt. Nu är det visserligen en föreningslokal, vilket förstås är bra eftersom att det gör området mer aktivt, men ändå. Tänk om det hade fått vara det konditori det säger sig vara.
Ännu en port...
...och min gata!
Just nu håller Gubbängen på att bli populärt, och det byggs många nya hus. Vilket förstås är bra. Men. Det dumma med popularitet idag är ju att allt blir så förbaskat dyrt! Det blir bara ännu ett exklusivt område i Stockholm, där bara vissa kan bo. Många kommer charmas av den lite gamla stilen, men ändå modernisera allt annat. Lite retro är ok, men där går gränsen. Trägolv och teakport, gärna det, men den där gräsliga tapeten måste absolut målas över och hela köket måste rivas ut. Tillslut kommer inget vara kvar! Och, framförallt, inget av den ursprungliga tanken av att alla ska ha någonstans att bo kommer finnas kvar.
Man kan tycka att det finns viktigare saker i världen att bry sig om, men för att klämma till med en riktig floskel som ändå har innebörd; det är ett kulturarv!
Stad som by, 50-talsarkitektur som gammalt bönehus, det måste tas hand om.
I took a walk around the blocks where I live yesterday, which was both pretty and sad. Many signs and marks from the 50's are left, but they're so mistreated.
I just imagine how it was then!
After WW2, the future looked bright. Sweden had a motto that said "welfare for all" and new times where coming. People that might had experienced both WW1 and 2, who grew up with no elecricity or water inside, suddenly could have modern flats with every comfort you could wish for. The suburbs around Stockholm where popular! At least, it felt new, fresh and trendy.
The suburb I live in and the one after is typical examples of this time. Lots of 50's architecture with doors and display windows of teak, neonsigns saying "hairdresser", "toys", "presents and flowers", and a square where you could meet and talk, and the children could play.
It was probably so nice!
Today it's just a shadow of what it once were, because, today were so used to the welfare that we're never satisfied with anything. Or, almost never impressed by anything! We know everything, we've seen everything, we have everything.
Is it then so strange to think that the 40's and 50's must have been very exciting?
p.s the last picture is my street! d.s
Med vänliga hälsningar,
Miriam

33 kommentarer:

Vanessa sa...

Oj, det har fortfarande inte gjorts något åt det centrumet? Jag växte upp i Hökarängen och jag trodde inte ens att det var möjligt att det skulle bli sämre. Har dock minnen av alla ställen, inklusive pizzerian. Det är verkligen ett sorgligt centrum.

Petra sa...

Hej! Gillar din blogg. Tänkte tipsa om ett 50-tals café som heter Ebbas fik. fast det ligger i Helsingborg. Har du har vägarna förbi är det hel klart värt ett besök. http://www.ebbasfik.se/

Natasha sa...

Jag tycker att Hökarängen är så mysigt! Jag hade en kompis som bodde där för nåt år sen, så det spenderades massor med tid där. Stämningen där är ju helt underbar!

Sandra sa...

Om du tar över ett gammalt trevligt fik och städar upp det så tar jag gladeligen en omväg för att komma dit och fika! :)

Emelie sa...

Min pojkvän bor i Kärrtorp, inte långt från Gubbängen, och jag har verkligen förstått charmen med gröna linjernas södra förorter!
Jag vill gärna bo där när jag flyttar hemifrån.

Betty Lou sa...

hökis är mysigt men väldigt slitet. skyltarna sattes tillbaka nån gång på 90-talet när det renoverades men dom borde fixat invändigt också. kafé amanda påminner tyvärr bara om en skolmatsal... en kompis bodde i en lägenhet bakom centrum precis, slitet som fan inuti. var otroligt skabbigt

en gång när jag var där hörde jag hur de äldre pratade om hur många njurar dom hade kvar. var ett alkis-gäng så dom kan likaväl ha varit 40 men såg ut som 70...

Anonym sa...

Vilken härlig betraktelse - och jättefina bilder! Jag delar din passion för de här fina miljöerna. Visst vill man att de ska bevaras.
Läser din blogg då och då och gillar den verkligen.

schmut sa...

Problemet med gamla kondis är att lokalerna ofta inte klarar dagens standard och får inte godkänt för att användas som bageri. Många av dessa faller ofta på lokalernas utforming och att de ligger i bostadshus. Dessutom, om man kan klara arbetsstandarden och det inte finns grannar som klagar på att passen börjar kring 2 på natten, så att rusta upp och köpa nya maskiner kan gå på vansinniga summor, och då blir det enklare att köra halv- och helfabrikat. Kostar visserligen en del i inköp men kräver mindre och håller längre.
Så, det handlar ofta inte så mycket om kondisägare som är slöa och inte vill, utan oftast att de inte läst på vad som gäller, inte fått lån alternativt tycker att ett halvtrist fik är bättre än inget.

underbaraclara sa...

Vad fint Miriam! Jag älskar när du tycker till om olika saker. Man vill ju så gärna höra dina kloka funderingar

schmut sa...

Exempelvis - Lunds äldsta fik fallerade på just det. Låg i bostadshus så att ändra lokalens utforming samt sanera var så gott som omöjligt utan att hela bostadsrättsföreningen gick med på det. Bageridelen låg i källaren och det fick inte godkänt som arbetsplats. Det gick inte heller att få ut alla maskiner då de byggts in, vilket hade krävt en ombyggnad.

Idag säljer de nya ägarna halvfabrikat och bakverk från sin fabrik. Det var enda sättet att hålla igång fiket.

Ann sa...

Vad fin du är, Miriam, som gör ett sånt här inlägg! Jag håller verkligen med i allt och det är skönt att någon mer blir indignerad av samhällets negligering av fina gamla grejor. "Vi målar allt vitt! Och gardiner med grafiska tryck från IKEA är väl retro? Det får inte bli för mycket."

Ulrika sa...

Härlig betraktelse och bara så mitt i prick! Hoppas att du kan förverkliga dina drömmar om ett återställt 50-talskafé. Skriv om det här då, jag kommer!

Karin sa...

Åh vad glad man blir av de fina bilderna! Jag är uppväxt i Hökis, minns när min mamma tog mig med till centrum som liten och man gick på Posten, handlade i sybehörsaffären och på Järnman. Jag håller med om att centrumet är aningen deppigt när man är där på senare år, men vad fint du skriver om det! :)

Maria sa...

Det var ett fint inlägg du har gjort. Ibland när jag går i områden som det du beskriver så kan jag få en sådan speciell känsla. Precis som du skriver så tänker jag på människorna som levde sina liv här och var stolta och glada för sitt centrum.

Och jag har också tänkt mycket på det du skriver om att vi sällan blir imponerade av något. Det är ju nästan lite fult att bli imponerad av något nu för tiden! Man ska vara världsvan redan från början liksom. Tänk vad mycket trevligare allting blir om man tillåter sig själv att se/uppleva/njuta även "små" saker, även om det inte alla gånger är det nyaste och coolaste.

Charlie sa...

Hej!

Vilken härlig text! Jag håller med dig fullständigt. i somras var jag på en förorts turné, åkte till alla härliga gamla sovstäder fotade, och beundrade. Kan även tipsa om flatenbadet som tog busslaster med stadsbarn till sol och bad lediga dagar. Kika på den här länken, underbar läsning och bilder. http://www.bagarmossen.org/flaten.asp
Det är så tråkigt med världen hur den är idag. Skönt att du finns :) Kram

Om eMALj: sa...

Jag älskar din blogg. Den gör mig glad :)

Mvh
http://emalj.blogspot.com/

Carolina sa...

Kloka ord Miriam! Jag är helt klart för att bevara och ta tillvara. Var en sväng i Hökis idag igen. Handlade bargins på Vi och kikade in i Loppisboden. Beundrade än en gång den fina centrumvägen och dess potential.

Hanna Persson sa...

Har du sett Wästerlunds café i Lunde vid sandöbron? Underbart k-märkt café, men som även det endast säljer köpekakor, så fruktansvärt sorgligt. Det är dock så fint att det ändå är värt att sitta där bara för upplevelsen, men lite tråkigt när man tänker på dess möjligheter!

Bäver sa...

Ja, det ser väldigt tjusigt ut! Jag är så avundsjuk på min mormor, för hon bodde i en mysig liten by på 50 talet, och hon har så många härliga berättelser om den tiden...

Jag vet ett jättemysigt litet café i sandviken du borde testa om du är där någon gång, det heter Aldos och ligger nära krysset. Det är mysig rokoko-stil på möblerna,och jättefint porslin... Det är enligt mig dt bästa caféet i sandviken traterna, och det är så mysigt att sitta i deras sofor och dricka te nu på höstkanten... ursäkta för min långa kommentar!

Det är mys att läsa din blogg, det lyser verkligen upp vardagen^^

Little Rascal sa...

Nu borjar jag grata snart.
Bodde i Hokis i flera ar innan jag till slut flyttade hit.
Har bott pa manga olika stallen i Stockholm men det finns inget battre stalle an Hokis.
Har du promenetat runt sjon Flaten an och i skogarna runt den?
Gick dar 3 timmar varje morgon med min bull terrier.

elin-alice sa...

Vad kul det var med ett lite längre inlägg med en massa text. Har läst din blogg ett tag och älskar allt från gamla foton till dina möbler och tjusiga klänningar, men det här inlägget är helt klart en ny favorit :) Ville bara säga att du skriver himla bra och träffande helt enkelt. Och så är du dessutom fantastiskt fin :)

Linnéa sa...

Kära Miriam. Jag har lånat en bild från din blogg till ett inlägg om mina favoritbloggar. Jag hoppas det är ok. Här är inlägget: http://tantnea.webblogg.se/2009/october/inspiration-x-3.html#comment
Ta hand om dig, fina du!
Linnéa

Nightwood sa...

Jag blir också helt nedstämd när jag tänker på hur fint det en gång var. Tänk när alla var välklädda och städer inte blev nedmejade till förmån för motorvägar. Det är så lätt att bli negativ och motsträvande. Fantastiskt om man skulle kunna ta tillvara på allt som var bra och ändå leva i nuet.

vifsla sa...

Åhh dessa underbara skyltar!

Emelie sa...

Vilken otroligt vacker och annorlunda blogg! Kul att se!

Cecilia sa...

Åh, jag håller verkligen med dig ... Folk tänker för långsiktigt, så har det varit i många årtionden nu. Det ska vara så billigt som möjligt och gå så snabbt som möjligt att bygga men ingen tänker på att folk faktiskt ska bo där, att det måste vara vackert, att man ska trivas. Jag har funderat på att flytta till Stockholm men ju mer jag ser av staden desto mindre lust får jag att flytta dit ...
/Cecilia

Sofie sa...

Härligt fotokollage!

regelbunden besökare sa...

Apropå gamla konditorier och annan arkitektur...gå in på www.punkthus.wordpress.com och titta o läs o begrunda. Dan Hallemar heter mannen bakom bloggen och han skriver om alla våra livsrum i staden. Jag tror han bor i Björkhagen.

Anonym sa...

Om du inte redan har det, borde du läsa Per Anders Fogelströms Mina drömmars stad som är en skönlitterär serie om Stockholm historia från 1800-1900-tal, helt underbara.

Emman sa...

Åh, jag önskar att du fick för dig att flytta till Linköping. I ett samhälle strax utanför stan finns en jättefin (nåja, men skulle kunna bli) gammal kiosk/bussväntsal som är k-märkt och som kommunen tydligen beslutat sig för att sälja nu.
http://www.svenskfast.se/Templates/ObjectView.aspx?objectid=3MC31B3F0Q0MQNDB
Jag hoppas på att någon som du ska köpa den och starta ett mysigt, tidsenligt café. Men risken är väl stor att det bara blir kontor av det eller nåt...

Anna sa...

Kom och besök oss i Årsta. Vid Årsta torg finns ett gammalt konditori, som visserligen inte har kvar originalstolar, men allt annat är genuint! Hembakt precis som förr.

hälsningar
Anna Boberg

Kajsa sa...

Märkligt att ingen tipsat om kafé Valand. Ett kafé på Surbrunnsgatan vid Odenplan (ungefär) som är helt bevarat från 50-talet. Det äldre paret som jobbar där är desamma som öppnade och inredde kafét på 1950-talet (de är alltså bra gamla vid det här laget). Allt är hembakat och man kan bara få vanligt kaffe eller te. Ett fantastiskt ställe där tiden sannerligen stått stilla.

Anonym sa...

Detta inlägget vittnar på ett väldigt effektivt sätt om just den känslan som finns idag runt om i Sveriges gamla centrum-utanför-centrum. Det känns verkligen inte kul att gå omkring och leva runt en plats som en gång i tiden var något bättre, att veta om hur det urholkats på liv och t.o.m se hur det har blivit tillhåll för kriminella e.t.c