måndag 17 januari 2011

En rar historia
Min vän Hanna skickade dessa urklipp till mig, som handlar om hennes mormors bravader som Norrbottens lucia 1949. Ett riktigt äventyr får man säga!

Luciatävlingen hölls till förmån för Rädda Barnen, och enligt Hanna stod det såhär i tidningarna; "Sänd Luciahälsning! Köp Lucialotter! Allas hjälp behövs för att skapa julglädje bland barnen i Norrbottens behövande hem. Det är de många bidragen som ge resultat; storleken har inte avgörande betydelse. Många bäckar små gör en stor å. Gör Norrbottens luciaspel 1949 till hela länets julfest."

Se så fina kandidater! Vit blus och enkel mörk kjol; några har piffat lite extra med knytrosett i kragen och korslagda remmar på skorna. Svenskt 40-talsmode när det är som bäst, tycker jag! Hannas mormor är nr. 5, från vänster.

Två andra tjusiga kandidater, varav den blonda lustigt nog är lik Hanna...

...fast det är den här rara tösen som faktiskt var hennes mormor.

Klicka gärna upp bilderna och läs undertexterna!

Till höger lussas det på sjukhuset, där en 95-årig tant får tårar i ögonen av de gamla sångerna. Tänk er -95 år 1949! Då föddes man 1854. Det behövs inte så mycket för att man plötsligt ska komma 100 år tillbaka i tiden!

Norrbottens Lucia fick till och med träffa en filmstjärna -amerikanska Norma Freeman. I Stockholm dessutom! Det måste ha varit ett ordentligt äventyr för en bondtös från Norrbotten.

Senare blev Hannas mormor lärarinna i bl a engelska och tyska, och här undervisas det i filmkunskap för lärarna på Solängsskolan i Gävle. Stiligt, minst sagt!

Tillsist bifogade Hanna det här urklippet, på hennes gammelmormor från (vad jag gissar) 60-talet. En redig, 70-årig gumma som fortfarande behärskar konsten att baka tunnbröd!

Här är Hanna själv, stilig som få. Tack så mycket för att du delade den här rara historien med oss!

A sweet story;

these clips are all from my friend Hanna's grandmother, Edit. She showed them to Hanna just before she died, and they tell about her youthdays, when she won the Lucia-competition in the north part of Sweden where she lived. Lucia is a swedish tradition before christmas, where boys and girls walk in a "Lucia-train", dressed in white or red, and the frontgirl, the Lucia, has a crown with candles on her head. Sounds really weird, but in the dark swedish winter the light of so many candles can be quite nice.

However, Hanna's grandmother was just an ordinary farmergirl, studying to become a teacher, and had no idea that someone had sent her picture to the competition. I was quite an adventure for her -she even got to meet an american moviestar on the airport in Stockholm!

The last picture shows Hanna herself, and I really appreciate that she wanted to share this cute story with us.

Med vänliga hälsningar,

Miriam

5 kommentarer:

Gudrun sa...

Om man väljer att räkna tiden i generationer istället för år känns den inte så lång. Man brukar räkna 3 generationer som 100år och med 60 generationer kommer man tillbaka till år 1 :)

Petra sa...

Och tack för att du också delar med dig! Bilderna är helt underbara att drömma sig bort i! :)

matilda sa...

åh, så mysigt att se :) jag var luciakandidat i min stad i år och fick vara med om den sortens äventyr. de hade en utställning med luciatillställningarna genom tiderna - himla fint att se!

Anonym sa...

Vilken söt tant på sjukhuset!

Karla sa...

Älskar!

På tal om fina historier, min farmor hittade en lapp häromveckan hemma hos sig, från när två finska krigsflyktingar gick i hennes klass 1945. Flickan hade skrivit upp namn och adress till farmor med finfin skrivstil på en nu gulnad lapp. Farmor kommer fortfarande ihåg den dagen kriget tog slut och flickan utbrast; ja, nu kan vi åka hem!

det tycket jag var en riktigt mysig historia... man undrar direkt vad som hände sen med den flickan, lever hon fortfarande tex?