Kafferepet

Den där blog awards-filmen...

Ja, här är jag då. Pratandes om den häringa bloggen. Det är ju alltid väldigt konstigt att se sig själv på film, och det är inget jag är van med. Men, jag fick väl sagt det jag ville och det hela var en ganska rolig upplevelse.

Men. Ni som klippte ihop den här filmen. Hur tänkte ni egentligen med musiken? För det första fick jag black out när de bad mig att dansa, så redan där är det här en lite känslig grej, men när vi spelade in dansade jag dessutom först till "Twenty-four hours a day" med Billie Holiday, och sen till "Swing it, Magistern" med Alice Babs. Alltså, swingmusik till swingdans, som sig bör. Varför snälla kära ni har ni då lagt på nån fjantig, nyinspelad stockabilly-dänga? Jag får ju skämmas. Eller ni kanske. Ja, bakläxa på er!

Men, hur som helst, röstningen är fortfarande öppen, så om ni tycker att jag ska vinna men inte redan röstat, gör det nu! (klicka på bilden uppe till höger)

Och, om ni vill läsa en intervju med mig också, kolla här.

Here's the little movie about me and this blog for the Veckorevyn Blog Awards.

It's strange to see yourself like that, but the strangest thing is the music. When we did this, I danced to "Twenty four hours a day" with Billie Holiday and "Swingt it, magistern" with Alice Babs; swingmusic to swingdancing, as it should be. So, how did the persons who fixed this clip think when they instead choosed some corny, newly recorded stockabilly-song? I'm ashamed. Or, they should be. Quite unrespectable! And, I really didn't know what to do when they even asked me to dance in the first place, so that's also bad. Bad dancing, bad music. Oh well.

If you want to challenge your swedish and vote for me in the contest, click the picture to the left!

Med vänliga hälsningar,

Miriam